Paris Is Burning

Paris Is BurningParis Is Burning är en dokumentärfilm från USA som utforskar subkulturen ball culture i New York under andra halvan av 1980-talet. Ball culture, även känd som the house system och ballroom community, är en HBTQ-subkultur i USA där deltagarna ställer upp mot varandra i tävlingar som kallas balls (baler). En tävling kan till exempel handla om att dansa eller om att försöka föreställa en person av en viss könstillhörighet eller viss klass. De flesta tävlanden är knutna till någon av de grupper som kallas houses. En stor andel av deltagarna är afroamerikaner eller latinos.

Filmen anses vara ett mycket viktigt porträtt av den gyllene eran för New York City Drag Balls. Under en period var det svårt att få tag på filmen eftersom den slutat säljas på VHS, men år 2005 kom den ut på DVD.


Annons

Spela nätcasino


Innehåll

Paris Is Burning producerades och regisserades av Jennie Livingston, som följde subkulturen under sju års tid. Filmen växlar mellan tävlingarna och intervjuer med utvalda nyckelpersoner som är involverade i subkulturen, såsom Pepper LaBeija, Angie Xtravaganza, Dorian Corey och Willi Ninja.

Flera av nyckelpersonerna kommer till tals i form av monologer som beskriver både dem själva och den subkultur de tillhör. Begrepp såsom “house”, “mother”, “walkt” och “reading” tas upp och nyanseras.

I filmen blir det tydligt hur de olika husen fungerar som ersättningsfamiljer för många av deltagarna, särskilt för personer vars sexuella läggning och livsstil har mötts med misstro och kritik från de familjer de växte upp i.

Exempel på teman som berörs i Paris Is Burning är racism, homofobi, prostitution, fattigdom, könskorrigerande operationer och HIV/AIDS. Stolthet, styrka och humor löper som en röd tråd genom filmen.

Drag Balls presenteras som komplexa uppvisningar som inte bara handlar om könstillhörighet utan också om att leka med begrepp som klass, hudfärg och etnicitet.

Paris Is Burning big

Voguing

I filmen Paris Is Burning förekommer så kallad voguing, en dansstil där tävlande deltagare plötsligt fryser till och poserar – som om de blev fotograferade för omslaget t ill Vogue. Två år innan Paris Is Burning var klar släppte popstjärnan Malcolm McLaren tillsammans med Mark Moore (från S’Express) och William Orbit låten Deep in Vogue. I låten ingår samplade ljudklipp från filmens råmaterial, och många av huvudpersonerna i Paris Is Burning omnämns i låten. Singeln nådde till förstaplatsen på US Billboard Dance Chart och gjorde att begreppet voguing blev allmänt känt, åtminstone i kretsar som lyssnade på den typen av dansmusik. Året därpå släppte Madonna låten Vogue, vilket ytterligare ökade på intresset för vouging.

Mottagande

Paris Is Burning hyllades av kritiker och fick ta emot flera prestigefulla utmärkelser. Både Time Magazine, Washington Post, Los Angeles Times och NPR slog fast att den var en av årets allra bästa filmer.

Utmärkelser

  • 1990 IDA Award från International Documentary Association
  • 1990 LAFCA Award Best Documentary från Los Angeles Film Critics Association
  • 1990 Audience Award Best Documentary på San Francisco International Lesbian & Gay Film Festival
  • 1991 Grand Jury Prize Documentary på Sundance Film Festival
  • 1991 Teddy Award for Best Documentary Film på Berlin International Film Festival
  • 1991 Boston Society of Film Critics Awards (BSFC) Best Documentary
  • 1991 Open Palm Award. (Detta var den allra första Open Palm Award som delades ut. Numera heter utmärkelsen Breakthrough Director Gotham Awards)
  • 1991 NYFCC Award Best Documentary från New York Film Critics Circle
  • 1991 Golden Space Needle Award Best Documentary på Seattle International Film Festival
  • 1992 Outstanding Film (Documentary) från GLAAD Media
  • 1992 NSFC Award Best Documentary från National Society of Film Critics

Korta fakta om Paris Is Burning

Regissör Jennie Livingston
Producent Jennie Livingston
Produktionsbolag Academy Entertainment Off White Productions
Huvudpersoner Dorian CoreyPepper LaBeija

Willi Ninja

Octavia St. Laurent

Angie Xtravaganza

Venus Xtravaganza

Sol Pendavis

Freddie Pendavis

Kim Pendavis

Cinematografi Paul Gibson
Editing Jonathan Oppenheim
Distribution Miramax Films
Premiär 16 augusti 1991
Längd 78 minuter
Språk Engelska