The Last Waltz

The Last Waltz är en musikdokumentär av regissören Martin Scorsese. Dokumentären spelades in år 1976 och hade premiär år 1978. Den brukar ofta omtalas som en av de allra bästa konsertfilmerna någonsin.

Den 25 november 1976 (Thanksgiving Day i USA) höll den kanadensisk-amerikanska musikgruppen ”The Band” en konsert i Winterland Ballroom i San Francisco, USA. Det var bandets avskedskonsert och de kallade eventet för The Last Waltz.

En lång rad musiker deltog som gästartister under konserten, inklusive Ringo Starr, Emmylou Harris, Eric Clapton, Neil Diamond, Bob Dylan, Joni Mitchell, Van Morrison, Muddy Waters, Bobby Charles, Paul Butterfield, Ronnie Hawkins, Ronnie Wood, The Staple Singers och Dr. John.

Konserten filmades av Martin Scorsese som senare släppte en dokumentär med samma namn – The Last Waltz. Dokumentären innehåller inte bara uppträdanden och sång utan även annat, bland annat intervjuer som Scorsese gjorde med medlemmarna i The Band.

Ett tripple-LP soundtrack producerades av John Simon och Rob Fraboni och släpptes samma år som dokumentärfilmen.

År 2002 återutgavs dokumentärfilmen på DVD. Samma år släpptes också en CD-box med fyra skivor innehållandes konsertinspelningar och studioinspelningar.

Korta fakta om dokumentärfilmen The Last Waltz

Regissör Martin Scorsese
Producent
  • Robbie Robertson
  • Jonathan Taplin
Musik The Band och deras gäster
Filmfotografi Michael Chapman

Vilmos Zsigmond

Laszlo Kovacs

Klippning
  • Jan Roblee
  • Yeu-Bun Yee
Distributionsbolag United Artists
Premiär
  • 26 april, 1978
Speltid 116 minuter
Land USA
Språk Engelska

The Band

  • Richard Danko: bas, fiol, sång
  • Levon Helm: trummor, mandolin, sång
  • Garth Hudson: keyboard, saxofon
  • Richard Manuel: keyboard, percussion, sång, låtskrivare
  • Robbie Robertson: gitarr, låtskrivare, sång

Innehåll

I början av filmen visas texten ”This film should be played loud!” Därefter får vi höra The Band framföra konsertens allra sista låt, en cover av Marvin Geyes hit ”Bay Don’t You Do It” som i The Bands version heter ”Don’t Do It”.

Filmen hoppar sedan till början av konserten, och följer sedan konserten i stort sett kronologiskt, samtidigt som den klipper in studiosegment och intervjuer.

Under konserten kompas The Band av en stor blåsorkester och får också besök av en imponerande samling gästartister.

Intervjuerna med bandmedlemmarna handlar huvudsakligen om bandets historia. Vi får också se Richard Danko ge Scorcese en guidad tur av The Bands Shangri-La studio och Danko spelar också upp en inspelning av ”Sip the Wine” från sin kommande soloplatta.

Filmen handlar en hel del om The Bands karriär och inspirationskällor, och ett annat återkommande tema i intervjuerna är hur The Last Waltz är avslutningen på en era för The Band och hur det är dags för förändring.

Exempel på musikgenrer som förekommer i filmen är rock, blues, New Orleans R&B, folk, rock and roll och Tin Pan Alley pop. Det blir till och med en del country med Emmylou Harris och soul och gospel med Staple Singers – fast inte från konserten utan från studioinspelningar som gjordes senare.

Bakgrund

Efter att Richard Manuel blivit allvarligt skadad i en båtolycka började Robbie Robertson fundera på att ge upp turnélivet. Han ville att The Band skulle fokusera på att spela in skivor istället för att hålla konserter, precis som Beatles hade gjort från mitten av 1960-talet.

Att Bill Grahams Winterland Ballroom valdes ut för avskedskonserten berodde på att gruppen hade gjort sin debut här år 1969. Till en början var det tänkt att The Band skulle uppträda på egen hand, men sedan bjöd de in Ronnie Hawkins och Bod Dylan, och därefter var snöbollen i rullning och gästlistan växte och växte.

Jonathan Taplin, som varit The Bands turnémanager under de första åren, föreslog att Scorsese borde filma konserten och introducerade Robertson till Scorses. Taplin själv fungerade som producent för filmen. Ursprungligen hade Robertson tänkt att konserten skulle filmas med 16 mm film, men när Scorse blev inblandad växte projektet till en fullskalig produktion med sju stycken kameror som filmade med 35 mm film.

Avskedskvällen på Winterland Ballroom, som organiserades och marknadsföres av Bill Graham, var ett extravagant evenemang. Innan själva konserten satte igång bjöds den 5 000 personer stora publiken på kalkonmiddag eftersom det var Thanksgiving Day, och där efter följde dans i balsalen till Berkeley Promenade Orchestra. Flera framstående poeter, bland annat Lawrence Ferlinghetti, Diane Di Prima och Freewheelin’ Frank läste upp sina alster.

Som bakgrund till scenen där konserten skulle hållas hyrdes kulisserna från San Francisco operans produktion av La Traviata, som kompletterades med kandelabrar.

Mottagande

Dokumentärfilmen The Last Waltz fick ett varmt mottagande när den släpptes och håller fortfarande nu när det hunnit få många år på nacken. Hos Rotten Tomatoes har den i skrivande stund 97% positiva omdömen.

Levon Helm har dock kritiserat filmen för att ha för stort fokus på Robbie Robertson på bekostnad av övriga bandmedlemmar. I sin självbiografi, som släpptes år 1993, diskuterar Helm bland annat hur lite vi får se av Manuel och Hudson. Helm var i sin självbiografi också besviken över att Manuel, Danko, Hudson och han själv aldrig fått några pengar från de inkomster som filmen genererat när den släppts på VHS och DVD av Warner Bros.

DVD

Inför konsertens 25-årsjubileum släpptes en remastrad version av dokumentären på en DVD och en CD-box med fyra skivor innehållandes filmens soundtrack. Filmen visades också på Castro Theatre i San Franciso, samt på över ett dussin andra biografer.

DVD:n från 2002 inkluderar förutom själva dokumentären bland annat kommentarsspår med Robertson och Scorsese och en samling bilder från konserten, studioninspelningarna och filmpremiären. Som bonusscen får man se Jam #2. Med den lyxiga DVD-boxen följde en åttasidig broschyr som bland annat inkluderade Robertsons skrift ”The End of a Musical Journey”.

År 2005 släpptes en ny utgåva av DVD:n som inte hade lika mycket tillbehör som DVD-boxen från 2002. Vad som finns på själva DVD:n är dock samma som för år 2002.

År 2006 blev The Last Waltz en av de första åtta titlar som släpptes i Sonys nya format high definition Blu-ray.